Upphovsrätt Detta verk är fritt från upphovsrätt. Thomas Phillips avled 1845; upphovsrätten gäller 70 år efter konstnärens död, vilket innebär att den upphörde 1915.
I sammanhanget
Charles Dibdin — Thomas Phillips
Övre raden: åren. Undre raden: konstnärens ålder vid början och slutet av varje tidsperiod — 0 vid födseln, 75 vid dödsfallet.
Skuggat: Thomas Phillips livstid (1770–1845) varje daterad målning, decennium för decennium
Första verk: fram till 1808 Huvudsakliga verksamma år: 1808–1834 Senare verk: från 1834
Dessa tre tidsperioder delar upp de verk som denna katalog omfattar i en första fjärdedel, en mittre hälft och en sista fjärdedel. De utgör inte konstnärens fullständiga produktion: ett glesare skede kan bero på luckor i dokumentationen snarare än på en period av stillhet. Samma år med konstnärens liv utlagt längs dem
Inget exakt årtal finns registrerat för detta verk — baserat på artistens livstid och verkets stil, vilket decennium skulle du gissa på?
Välj ett av verken ovan: nämn två saker som det har gemensamt med detta, och en sak som skiljer dem åt.
Fler verk som passar tillsammans med detta: wikioo.org/sv/art/similar/thomas-phillips-charles-dibdin-9CWC2T-en/
Mätt från bilden
Huvudfärg
Black #090705
Katalogiserad palett
Dessa färger i konstnärens hela palett Hitta andra målningar efter färg
De tio ledande länderna
Hitta de tre mörkaste länderna på kartan. Finns museet som förvarar den här målningen i något av dem? Skriv ner en anledning till varför människor långt borta skulle kunna titta på den.
Tillsammans utgör dessa verk 49,4% av all den uppmärksamhet som denna konstnärs målningar har fått under de senaste tolv månaderna. Katalogen innehåller 288 verk av denna konstnär, varav 60 har betraktats minst en gång. Denna målning rankas som nummer 10, med 2,5% av den uppmärksamheten (200 besök). Samma siffror, månad för månad
Staplarna mäter uppmärksamhet, inte kvalitet. Välj verket högst upp och detta: nämn en sak som kan göra en målning berömd utöver hur väl den är målad.
Konstnär och museum
Född i Dudley, Storbritannien
Thomas Phillips, född den 18 oktober 1770 i Dudley, Worcestershire, var en engelsk målare vars resa till konstens värld började långt ifrån de prestigefyllda ateljéerna i London. Hans tidiga utbildning skiljde sig markant från den traditionella vägen som ledde till Royal Academy – han fick sin första träning i glasmålning i Birmingham, en hantverksskicklighet som skulle komma att prägla hans konstnärliga stil och hans förmåga att skapa detaljerade, ljusrika ytor. Denna tidiga erfarenhet gav honom inte bara teknisk kompetens utan också en djup förståelse för färg, ljus och form – element som han senare skulle integrera i sina porträtt. Ett avgörande ögonblick inträffade 1790 när Phillips rest till London, där han tack vare en introduktion från den framstående konstnären Benjamin West fick ett uppdrag att måla de praktfulla fönstren i St George’s Chapel vid Windsor Castle. Detta projekt blev inte bara en möjlighet att utvecklas som konstnär utan också en värdefull läroplats där han lärde sig att arbeta på stor skala och att berätta historier genom bildspråk. Denna tidiga erfarenhet av dekorativa konstverk formade hans kompositionsförmåga och hans uppskattning för narrativ storytelling i konsten. 1791 registrerades Phillips som student vid Royal Academy, vilket markerade början på hans formella konstutbildning och en integration i den etablerade konstvärlden.
Phillips steg snabbt fram som en begåvad porträttmålare, men han navigerade också genom en konkurrensutsatt miljö där namngivna artister som Thomas Lawrence och John Hoppner redan hade etablerat sig. Initialt var hans motiv ofta okända individer, men tack vare sin dedikation och skicklighet lyckades han gradvis klättra i samhällsklassen och locka alltmer framstående personer till sin studio. Hans stil präglades av en minutiös realism – en kombination av den tidiga glasmålningsträningen och de rådande konstnärliga smakerna under perioden. Han besatt en förmåga att fånga inte bara fysisk likhet utan också något av sitt tidsmottagares karaktär och intelligens. Denna talang visade sig särskilt värdefull när han porträtterade de ”genier” – vetenskapsmän, författare, poeter och upptäcktsresande – som blev ett återkommande tema i hans verk. Han var inte bara en teknisk mästare utan också en skicklig observatör av mänskliga drag och personligheter.
År 1804 markerade en viktig vändpunkt i Phillips karriär med hans val som associerad medlem vid Royal Academy, tillsammans med William Owen. Detta erkännande cementerade hans position inom konstinstitutionen. Kort därefter flyttade han till 8 George Street, Hanover Square, en prestigefylld adress som skulle bli hans hem och studio under de följande fyra decennierna. Hans klientel utvidgades, omfattande kungafamiljen och den aristokratiska kretsen. Han målade porträtt av Kungligt hovets prins Wilhelm (senare Viktor IV), hertiginnan av Stafford och Lord Thurlow, bland andra. Ett särskilt berömt porträtt från denna period är det av William Blake, som nu finns i National Portrait Gallery – ett verk som uppskattas för sin känsliga skildring av poetenens intensiva blick och visionära anda. 1808 blev Phillips full medlem av Royal Academy, en position han intog genom att presentera sitt diplomarbete Venus och Adonis, som betraktades som hans mest fantasifulla komposition och ett avvikande från rent porträttmåleri till mer ambitiösa narrativverk.
Phillips bidrag till konstvärlden sträckte sig bortom hans egna målningar. 1825 utsågs han till professor i måleri vid Royal Academy, en position han innehavde fram till 1832. Denna roll gav honom inte bara möjlighet att dela sin kunskap och expertis med aspirerande konstnärer utan också att forma den nästa generationen brittiska målare. Han publicerade Lectures on the History and Principles of Painting 1833, vilket erbjöd insikter i hans konstnärliga filosofi och pedagogiska metod. Trots en viss nedgång i offentlig uppmärksamhet under senare år, förblev Phillips en respekterad figur inom konstgemenskapen fram till sin död 1845. Hans arv ligger inte bara i de många porträtt han skapade – som fångar likheten hos många framstående personer från hans tid – utan också i hans engagemang för konstutbildning och hans bidrag till utvecklingen av brittiskt porträttmåleri. Han lämnade efter sig ett verk som återspeglar både den tekniska skickligheten och den intellektuella nyfikenhet hos en konstnär djupt engagerad i sin tids kulturella landskap.
Venus and Adonis (1808) Portrait of William Blake (1825) Lord Byron (Portraits from various periods) Canon Gisborne (1796)
Utställd på London, Storbritannien
National Portrait Gallery grundades 1856, som ett storslaget uttryck för nationell stolthet. Institutionen bär den unika utmärkelsen av att vara möjligen världens första nationella publika galleri som är helt dedikerat till porträttkonst. Även om institutionen grundades under mitten av 1800-talet, ägde museets officiella invigning rum den 15 januari 1859. Denna tidiga period markerade början på en långvarig strävan efter att bevara likheterna hos dem som formade brittisk historia.
Institutionen har genomgått betydande förändringar för att rymma sin växande närvaro i London, Storbritannien. År 1896 flyttade galleriet till sin nuvarande plats på St Martin's Place, beläget precis intill Trafalgar Square. Denna omflyttning gjorde det möjligt för samlingen att finna ett permanent hem i stadens kulturella hjärta. Platsens historia är intimt sammanvävd med de föränderliga behoven hos en samling som strävar efter att dokumentera en nations ansikten genom århundradena.
Syftet med National Portrait Gallery förblir djupt rotat i minnet och kunskapen om betydelsefulla gestalter. Genom att samla dessa likheter på en och samma plats skapar institutionen ett fysiskt arkiv över identitet och inflytande. Samlingen har vuxit från sitt ursprungliga lilla urval till en enorm rikedom av verk, vilket inkluderar:
Målningar från 1500-talet
Fotografiska studier
Skulpturer
Grafik och tryck
National Portrait Gallery:s arkitektur förkroppsligar den viktorianska eran av ambition och självförtroende. Denna struktur, ritad av E.M. Barry och invigd år 1856, besitter en majestätisk elegans som definieras av dess fasad i Portlandsten. Denna byggnad, som är klassad som Grade I-listad, utgör en betydelsefull närvaro i London och har bevarat sin historiska karaktär genom omsorgsfullt bevarande. Exteriören speglar en tid av enorm nationell stolthet och erbjuder en solid, värdig inramning för de ansikten som vaktas inom dess väggar.
Innanför murarna skapar den ursprungliga planlösningen en specifik rörelsens rytm. Storslagna salar erbjuder en känsla av skala, medan mer intima gallerier möjliggör en närmare betraktelse av de enskilda motiven. Denna arrangemang uppmuntrar till en tyst kontemplation över de figurer som visas upp. Den rumsliga utformningen underlättar ett flöde som leder ögat genom olika epoker av brittisk historia, där arkitekturen i sig används för att rama in de avbildade människornas liv.
Samlingen omfattar över 4 000 porträtt som spårar det förenade kungarikets historia. Dessa verk rymmer ett brett spektrum av uttrycksmedel, däribland måleri, skulptur, miniatyrer, grafik och fotografi. Urvalet inkluderar avbildningar av brittiska monarker och betydelsefulla litterära gestalter, vilket erbjuder en unik möjlighet att betrakta de ansikten som har format en nations identitet. Varje enskilt verk besitter en egen närvaro, från den formella tyngden i ett kungligt porträtt till den intima detaljrikedomen i en miniatyr.
De konstnärliga ansatserna varierar påtagligt genom gallerierna. Tidiga verk förlitar sig ofta på symbolik och påkostade dräkter för att kommunicera status och rang. Allteftersom samlingen rör sig framåt i tiden skiftar fokus mot att fånga psykologiskt djup och subjektets inre liv. Denna evolution återspeglas i övergången från traditionella oljemålningar till inkluderingen av fotografiet. Galleriet omfamnar fotografiet som ett kraftfullt medium och använder det för att fånga likhet och personlighet med en annan sorts omedelbarhet än penseldrag på duk.
Henry VIII och Henry VII, 1537 - Hans Holbein den yngre
Porträtt av Elizabeth I, Englands drottning, 1575 - Nicholas Hilliard
Mary Cassatt, 1884 - Edgar Degas
George Washington (Lansdowne-porträttet), 1796 - Gilbert Stuart
Närvaron av Hans Holbein den yngres Henrik VIII och Henrik VII, målat omkring 1537, tar anspråk på rummet med en tung, historisk tyngd. I närheten erbjuder porträttet från 1575 av Elisabet I, drottning av England, utfört av Nicholas Hilliard, en annan sorts auktoritet – en som definieras av de specifika detaljerna i Tudor-hovets estetik. Dessa verk fungerar som direkta länkarna till sextonhundratalet och fångar likheterna hos de monarker som formade själva nationens identitet.
Samlingen rymmer även betydelsefulla exempel på porträttkonst från det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet. Gilbert Stuarts George Washington (Lansdowne-porträttet), daterat till omkring 1796, och hans avbildning av Martha Dandridge Custis Washington från omkring 1825, utgör en studie i den formella värdighet som präglade eran. Dessa målningar besitter en tyst styrka som har bestått genom århundradena, där penseldragen avslöjar ett fokus på karaktär och de subtila nyanserna i subjektens ansiktsuttryck.
Under de senare perioderna framträder verk av John Singer Sargent med en distinkt psykologisk djup. Hans avbildning av Henry James från 1913 och porträttet av The Right Honourable Joseph Chamberlain från 1896 demonstrerar ett skifte mot att fånga modellens inre liv. Dessa målningar registrerar inte bara ett ansikte; de registrerar en närvaro. Samspelet mellan ljus och skugga i dessa senare verk skapar en känsla av omedelbarhet som förblir påtaglig för alla som står inför dem.
Den senaste transformationen av National Portrait Gallery, som slutfördes i juni 2023, representerar ett betydande skifte i hur institutionen interagerar med sin omgivning. Denna förnyelseperiod följde en strategi präglad av omorientering, restaurering och förnyelse, med målet att placera besökaren i hjärtat av galleriupplevelsen. Genom att avlägsna interna väggar och förstärka byggnadens struktur lyckades projektet öka de publika ytorna med hela 18 %. Resultatet är en mer öppen miljö som underlättar en tydligare och mer sömlös koppling mellan besökaren och den storslagna samlingen.
Tillgänglighet har varit ett centralt fokus under dessa arkitektoniska ingrepp. Skapandet av en ny, helt tillgänglig entré på den norra fasaden har i grunden förändrat hur byggnaden möter staden. Denna entré, som pryds av tre fyra meter höga bronsdörrar med konstnärliga etsningar av Tracey Emin, erbjuder en värdig ankomstpunkt som knyter samman galleriet med Charing Cross Road och Soho. Dessa förändringar har haft en mätbar inverkan på samhället, med en ökning av besökare med funktionsvariationer på hela 300 % sedan återinvigningen. De renoverade rummen känns mer välkomnande och erbjuder en känsla av rymd och öppenhet som tidigare saknades i den historiska planlösningen.
Varje fakta vi har om Charles Dibdin by Thomas Phillips, på dess konstverkssida
wikioo.org/sv/art/download/thomas-phillips-charles-dibdin-9CWC2T-en/
Titta närmare
Charles Dibdin — Thomas Phillips
Svara med egna ord. Det finns inga felaktiga svar här – bara svar som du kan förklara.
Skriv ett kort stycke om detta konstverk. Använd informationen från tidigare delar av denna guide samt dina svar ovan.
På sidan Förhandsvisning för "Charles Dibdin" kan du förhandsgranska konstverket innan du beställer.
Röntgenanalys-sidan för "Charles Dibdin" av Thomas Phillips är en interaktiv visare som låter dig bläddra genom elva optiska lager av konstverkets bild, inklusive en vy i röntgenstil.
Upphovsrättsläget för "Charles Dibdin" av Thomas Phillips är tydligt: verket är allmän egendom – upphovsrätten har löpt ut. Dess närvaro på National Portrait Gallery ändrar inte den statusen.