Thunderstorm Giclée-tryckta reproduktioner

Tidigt liv, familj och utbildning

Winterthur i Schweiz utgör startpunkten för Adolf Stäbli, som föddes den 31 maj 1842. Hans släktlinje har sina rötter i hantverket kring gravyr; hans far, Diethelm, härstammar från Brugg i Aargau. Vägen mot konstnärlig fri konst börjar tidigt. Vid sexton års ålder lämnar Adolf Stäbli den formella skolan för att inträda i sin fars verkstad, vilket markerar hans första verkliga möte med de tekniska kraven för visuell representation.

Utbildningen rör sig sedan från den privata hemssfären till den professionella ateljén i Zürich. Mellan 1859 och 1861 arbetar han som lärling hos Rudolf Koller. Denna period lägger grunden för hans tekniska utveckling. Efter Kollers rekommendation rör sig hans bana mot konstakademin i Karlsruhe. Under ledning av Johann Wilhelm Schirmer får hans utbildning en mer formell och akademisk stringens.

Teknik och konstnärlig stil

Landskapets atmosfär utgör det primära motivet i hans skapande. Stäbli verkar inom den sena romantiken och specialiserar sig på Stimmungslandschaften, eller stämningslandskap. Han nöjer sig inte med att enbart observera terrängen; han fångar luftens tyngd och spänningen i himlavalvet. Detta fokus på atmosfärisk intensitet gav honom smeknamnet ’Der Unwetterer’ (Den stormfulle). Han finner en märklig frid i det turbulenta vädret och riktar sin pensel mot åskoväder, översvämningar och den tunga rörelsen i mörka molnformationer.

Hans arbetsprocess följer årstidernas rytm. Under sommarmånaderna arbetar han en plein aire, där han fångar omedelbara skisser av den naturliga världen direkt vid källan. När vintern anländer drar han sig tillbaka till sin ateljé för att förvandla dessa råa observationer till färdiga oljemålningar. Denna metod gör att han kan överbrygga gapet mellan stormens spontana energi och den kontrollerade kompositionen i ett ateljéarbete. Han är en central gestalt inom den tysk-schweiziska Paysage intime-rörelsen, även om hans skildringar lutar mer åt det dyster-storslagna än det anspråkslösa.

• Rising Thunderstorm
• Clouds over a Hilly Landscape with House

Livet i München och Italien

Fadern Diethelms bortgång markerar ett avgörande skifte i Stäblis livsgeografi. Han lämnar Schweiz bakom sig för att bosätta sig permanent i München, en förflyttning som placerar honom i hjärtat av ett betydelsefullt socialt och intellektuellt nätverk. Här finner han sig själv inom en krets av schweiziska konstnärer, där han rör sig i samma banor som Arnold Böcklin och Otto Frölicher. Denna gemenskap är inte begränsad till enbart målare; även konsthistorikern Adolf Bayersdorfer spelar en framträdande roll i dessa sociala sammanhang. Mitt i denna kulturella miljö förblir hans vänskap med Hans Thoma en ständig närvaro.

Landskapet i hans konstnärskap förändras i takt med att hans resor expanderar. År 1882 beger han sig ut på en långvarig resa till Italien, en period som erbjuder en helt ny fond för hans observationer. Han bibehåller sin metod att arbeta i två distinkta faser: under sommarmånaderna fångar han naturens flyktiga ögonblick genom skisser en plein aire*, för att under vinterhalvåret dra sig tillbaka till ateljén och förvandla dessa studier till fullbordade oljemålningar.

De sista åren och döden

Stabiliteten i hans liv i München börjar krackelera efter 1882. Kampen mot alkoholism och inhalering av kloroform tar en tung tribut på hans fysiska tillstånd. Dessa beroendeframkallande tillstånd leder till perioder av stagnation och fattigdom, vilket kastar en mörk skugga över hans konstnärliga skapande. Vid 1894 har skadorna på hans hälsa blivit permanenta.

Trots detta förfall kommer ett plötsligt uppsving av professionell erkännande i form av en våg av utmärkelser. År 1897 tilldelas han en guldmedalj, följd av ytterligare en år 1901. Hans skicklighet når de högsta statliga kretsarna när furstregent Luitpold utnämner honom till hederlig professor år 1898. Dessa hyllningar kommer även när hans fysiska styrka sviker honom.

Slutet kommer i München. Han avlider den 21 september 1901. Efter hans död återförs en stor del av hans kvarvarande konstnärskap till Schweiz, även om vissa verk stannar kvar i München på Neue Pinakothek.